En morgon i september tog jag tunnelbanan in till Gamla Stan för att fota lite solsken på slottet. Men det fans ingen sol alls 07:30 , bara en massa dimma, som ju faktiskt var väldigt fotogenisk. Väl framme vid Skeppsbron stötte jag på en bekant, fotograf och konstnär Johan Söderqvist. So fick agera modell för några rejält suddiga porträttpanoramor. nedan är den klassiska guldkronan på bron som leder över till Skeppsholmen, och så ligger af Chapman i dimman till höger.
När man tittar åt andra hållet från den bron ser man Djurgården på andra sidan vattnet. I detta fall med Nordiska Museet bara som siluett. Sånt är trevligt att få med på bild.
Och när det är folktomt och man har en rejäl vidvinklig vyfår man en lite ålderdomlig känsla av Stockholm.
Klicka på bilden för lite större version.
Här är ett porträttpanorama på Johan. Jag gillar oskarpa bakgrunder nåt väldigt. Denna är hopsatt av ca 20 delbilder.
Det var en mycket spännande morgon, som turist i sin egen stad. Man fick se saker man inte sett förut, och man fick vara nära saker man inte kunde se ( på grund av dimman =) ).
